Tillbakablickar och framsteg
"Jag vill att mina barn ska kunna växa upp bland kalas och festligheter där deras mamma ingår, där vi hela familjen kan fira lillans 10 års dag med tårta och limsa. Jag vill att hela familjen, inklusive jag, ska kunna äta gröt på julafton och överösa den med socker bara för att det är så jäkla gott. Jag vill att hela vår familj ska kunna sitta på verandan på sommaren och äta munkar och tävla om vem som kan äta upp flest utan att slicka sig runt munnen, det är en sådan uppväxt jag vill ge mina barn"
"Det är så konstigt, jag är delad i två viljor som skriker och båda vägrar ge upp. Det känns som att jag ständigt grälar med någon och det tar på mina krafter. Men egentligen är ju den enda personen i rummet just jag själv, och jag är också den enda som skriker. Allt det här känns så verkligt, men trots alla röster och tårar är det inget som syns utåt utan allt är ett skådespel som så ofta spelas upp endast inne i mitt huvud."
Det här är två utdrag ur min dagbok från december 2012. Alltså för exakt ett år sedan. Trots att ett år har gått känns det ibland som att inget har hänt. Jag vet att jag egentligen har kommit ofattbart långt på en så pass kort tid, men en stor del av alla tankar, funderingar och frågor är fortfarande desamma. Är jag bra så här? Kommer jag någonsin bli frisk? Kan jag ens bli frisk? Är jag stark nog? Om jag blir frisk, vem är jag då?
Julafton 2012.
Hannas inlägg fick mig att börja tänka efter. Förra julen, hur mådde jag då? Vad prioriterade jag då? Vad är största skillnaden mellan min jul ifjol och iår?
Jag mådde verkligen inte bra förra julen. Allt handlade om vilken av skinkorna som innehöll minst kalorier, om köttbullarna var stekta i jätte mycket fett och om det var grädde i såsen eller inte. I år har jag några kilo mer på kroppen, är gladare och mår snäppet bättre. Jag kan äta godis och jag smakar av flera olika saker på julbordet, inte bara tar det som ser minst ut. Dock står jag fortfarande stadigt kvar med ena foten i samma röra där jag var fastlimmad ifjol. "Grälet" i det andra dagboksutraget handlar egentligen om sjuka vs friska tankar, och det grälet maler på än idag. Vid varje matbit finns båda sidorna där och skriker, den stora skillnaden är dock att den friska sidan är så enormt mycket starkare nu än vad den var för ett år sedan. Ifjol vann den aldrig aldrig. Det var alltid Han som vann, inte jag.
För exakt ett år sedan skulle jag aldrig ha kunnat föreställa mig hur otroligt mycket jag skulle gå igenom på ett år. Jag trodde aldrig jag skulle sitta här och ha bytt inställning till vad jag vill göra med mitt liv. Jag trodde aldrig att jag nån gång ska vinna över Honom. Men det ska jag, just wait and see!
Kommentarer
Postat av: Linette
Du e så himla stark <3 kämpa på <3
Postat av: Irene
Så fint skrivet. <3 Du är stark vännen! Kraaam<3
Postat av: Mamma
Vi är så många som hejar på dej, vi fullkomligt hatar den som flyttade in i ditt huvud med avsikt att förgöra dej och vi är så lyckliga över att du visar att du är starkare än "honom"! Jag älskar dej så otroligt mycket!
Trackback